Martin Hedenmo
 

.

2019

Jag

Jag,  Martin Hedenmo, har ritat och målat i flera omgångar under livet. När jag var i tonåren ungefär mellan 1973 och 1977, surrealistiska pennteckningar. En hel de porträtt i bysanstinsk stil.   Mellan 1988 och 1996, och sporadiskt ytterligare några år. Först akvarell sedan akryl på papper.  Föreställande drömska motiv. Porträtt och djur. Djärva motiv.  Ansikten som silvermasker.  Var med på en jurybedömd utställning i Karlskrona 1995. Kurser i omljemålning, grafik, Photoshop. 

Nu 2017. Akryl på duk. Sedan januari 2018 alltmer olja på duk. Föreställande vimlande motiv. Vardag och mytologi. Parallella verkligheter. Mycket djur. Fredlig samexistens. 

.

Detta har hänt i övrigt. 

Jag är uppvuxen i Norrköping i Skarphagen.  

Ritade mycket som barn. Teckningar av fiskar, stenåldersmänniskor, krig, djur. Gjorde långa serieberättelser som jag levde mig in i, totalt inspirerad av illustrerade klassiker. I puberteten mycket världskrigsmotiv, med maskiner, konstruktioner och arkitektur. Företrädesvis pennteckningar, alltmer sällan något annat. Ansågs fantastiskt bra på att teckna. I mellanstadiet fick jag gå ut i särskoleklasser och visa hur man tecknar. 

I tonåren blev tecknandet allvarligare, mycket inspiration från fornnordiska och keltiska bilder, kring 1973 surrealism, med Dali och Klee.  Gjorde mängder med surrealistiska pennteckningar 1974 och 1975, en del porträtt. 

Ett politiskt intresse tog alltmer över under gymnasietiden, jag intresserade mig mer för historia, samhälle och ekonomi, och de uttrycksformer som passade för detta. Jag var 1976 och 1980 med i vpks ungdomsförbund, Kommunistisk ungdom. Den politiska attityden och konstnärliga är som bekant inte självklart kongruenta. Medan den politiska frågan handlar om rätt-eller-fel?, så handlar den kreativa konstnärliga om vad-kan-vi-göra- för- spännande-med det här? I vissa positioner, t ex som spökskrivare och konceptutvecklare går det att förena de här attityderna men ofta inte. 

I familjen var vi mycket kulturintresserade. Det var viktigt att läsa böcker, gå på utställningar, se filmer på bio och att själv vara kreativ, eller delta i kulturlivet på annat sätt. Däremot fanns en stark skepsis mot att själv välja en konstnärlig yrkesbana. Det skulle bara leda till fattigdom, och en osäker framtid. Det fanns hos mig själv en föreställning om att det var viktigt att först leva och skaffa sig erfarenheter innan man ägnar sig åt konsten. Jag läste i tonåren mycket Hermann Hesse. I Narciss och Goldmund står precis detta: lev och skaffa dig erfarenheter, därefter konsten. 

Under de år då jag läste i Uppsala, på linjen för offentlig förvaltning, enstaka kursen och på forskarutbildningen i statskunskap, ägnade jag mig lite eller inte alls åt bildkonst.  Därmemot lyssnade jag mycket på dåtidens brittisk  och amerikanska LP-rock. Så småningom allt mer Robert Fripp och David Byrne.  De sista åren i Uppsala lyssnade jag framförallt på klassisk musik. Jag läste världslitteraturen, rubbet.  Kreativiteten tillgodosågs genom uppsatser: en mycket omfattande om Idéutvecklingen inom Sverige Socialdemokratiska vänsterparti 1917-21.  Jag var med i en teatergrupp, Kameleontteatern mellan 1985 och 1988.  Samtidigt började jag också skriva kreativt, noveller och teaterprator. Jag började underivisa, vilket i högsta grad är både kreativt och roligt. Jag flyttade 1987 ihop med  Maria, följande år kom Otto Jag började då åter ägna åt bilder. Jag gjorde ett antal små akvareller. Samtidigt började jag frilansa som kulturskribent i olika tidningar.  Först i vpks Ny Dag, sedan i olika A-presstidningar. 

 På den här tiden  hade svårt att hantera sociala sammanhang. Det var svårt för mig att fungera i den forskarmiljö, med alla dess informella hierarkier,  som fanns i Uppsala, sorgligt nog eftersom där var fullt med kreativa och nyfikna människor. Åren av studier kring de politiska förutsättningarna att bedriva ekonomisk konjunkturpolitik, gav hursomhelst mängder med insikter i hur det politiska systemet fungerar .

Den bristande kompatibiliteten  mellan mig och statsvetenskapliga institutionen i Uppsala resulterade i att jag så i augusti 1989 hoppade av forskarutbildningen i statskunskap och blev politisk sekreterare för socialdemokraterna i Landstinget i Kristianstad. Detta var ett i högsta grad kreativt jobb där jag fick mycket uppdrag och eget utrymme att skriva tal, artiklar, motioner, budgetförslag, programförslag.  Jag var en del i en slags ideologisk kapprustning och jag var säkert alldeles för intellektuell, och med förkärlek för att hitta ideologiska skäl bakom allt möjligt, vilket funkade fram till krispaketen 91 och 92. Våren 1990 föddes min son Nils, och jag började måla igen, allt större och så småningom i akryl men fortfarande på papper. Jag fick fortfarande en del inkomster på att vara kulturskribent, dvs skriva bokrecensioner  plus debattartiklar. Nu skrev jag om det som senare kom att kallas public management, och märkte att efterfrågan på den här typen av författarskap var väsentligt större än efterfrågan på mina mer konstnärliga texter. 

Våren 1995 flyttade familjen till Karlskrona, jag fortsatte ett år att pendla till landstinget i Kristianstad. Vid den här tiden målade jag stora tavlor i akryl, på stora papper, blädderblockspapper.  Stiliserade porträtt. Jag gick en kurs i oljemålning men utan att börja oljemåla.  I maj 1995 deltog jag i en kvalificerad jurybedömd samlingsutställning Blekiningar på Blekinge läns museum. Mitt porträtt av General Custer hängde bland seriösa konstnärer.  Uppmuntrad av detta sökte jag åkte jag upp ill Lijevalchs för att få tavlor bedömda till vårsalongen. Kom inte med. vilket jag mycket väl förstår idag. Men ska inte delta med triptyker där två är bra och en är kass. Jag ställde ut på lanstinget i Kristianstad. Men tappade på något sätt intresset. Jag tyckte att jag hade kört fast i en viss typ av stiliserad porträttmåleri. 

Under min tid på Handelsanställdas förbund gick jag två kurser i Malmö. Den ena i grafik,  och fick pröva på torrnål och etsningar. Jag gick också en kurs i datagrafik, som det hette då med Adobe.  Båda erfarenheterna var spännande. Under mina år på Handels och senare LO fick jag utlopp för min kreativitet genom att skriva rapporter, artiklar remisser och hålla utbildningar. Det var en politiskt jobbig tid med debatten om svenskt deltagande i Eurosamarbetet, och med reformering av arbetsrätt och hårdare budgetdiscipliner i offentlig förvaltning. Jag tog initiativet till och var med och byggde upp ett samarbete med Koreansk fackföreningsrörelse om kunskapsutbyte kring välfärd och arbetsmarknad. Ett samarbete som bestått i ett par decennier. 

Mellan 2001 och 2013 arbetade jag på olika chefspositioner. Jag var analyschef och ansvarig för att det fanns utredningsverksamhet kring bostadsmarknad och bostadsbyggande. Jag ansvarade för uppbygget av en utvärderingsfunktion, liksom att Boverket hade kompetens kring integration och genusfrågor.  Jag var ansvarig för framtagande av en vision för Boverket och i flera omgångar för Boverkets omvärldsanalys. Jag ledde en utredning om miljonprogrammets unerhållsbehov "Bättre koll på underhåll", och skrev tillsammans med Fredrik von Platen en historia om svensk Bostadspolitik. 

Under de  senare åren på Boverket var jag chef för styrmedelsenheten och de statliga stöden till bostäder och lokaler. Jag var också ansvarig för att ta fram ett förslag till målbild med strategier. Ett roligt medn synnerligen komplicerat arbete där stödet från politik och ledning var en förutsättning, men samtidigt kunder vara vacklande.  Syftet för en offentlig organisation att ha en fastlagd målbild är ju att hålla kursen, eftersom man vid olika tillfällen kommer att tappa sugen och fråga sig vad man håller på med. 

Från december 2013 till maj 2017 var jag kultur och näringslivschef i Mörbylånga kommun. Jag tog fram beslut, underlag och organisation för ett nytt bibliotek i Färjestaden. Jag tog initiativ till en konsthall i Kamerala villan i Mörbylånga och finansiering av denna. Jag drev frågan om en inkubator och tog fram en organisation för denna. Jag tog fram underlag för kulturstrategi, näringslivsstrategi och natur-fritids och idrottsstrategi, samt handlingsplaner för dessa. Jag såg till att det inrättades en tjänst som världsarvssamordnare med en arbetsgrupp för denna. Jag såg till att kommunen fick ett servicecenter och inte bara en telefonväxel.  Jag agerade överhuvudtaget som förändringsagent dvs, strategiskt, kreativt och analytiskt, snarare än här-och-nu, regeltillämpnade och stämningslyssnande. 

Från april 2017 så har jag intensivt, återigen övat upp min konstnärliga förmåga. Jag målar på duk, både olja och akryl. Jag målar myllrande motiv med människor, djur, växter och mytologi i ett vardagssammanhang,  med många bottnar. Jag måste själv tycka att det är roligt att göra verket. Konversation pieces. Jag har en personlig stil. Jag är produktiv och jag känner ett folkligt gensvar. Jag arbetar utifrån ett barnperspektiv. Det som är spännande för barn är spännande för alla andra också. 

Mellan  augusti 2018 och oktober 2019 arbetade jag som regional utvecklingssamordnare på Region Kronoberg i Växjö, med inriktning samhällsbyggnad. Jag arbetade för att på olika sätt utveckla ett regionalt perspektiv i den fysiska planeringen, och  ansvaradeför ett projekt om att ta tillvara stationssamhällena i länet som regional resurs. Jag ledde ett delprojekt om framtidsbilder. Jag ansvarade för processen att ta fram ett trafikförsörjningsprogram för länet. 

Sedan 1 november 2019 arbetar som strateg vid inriktningsavdelningen på Malmö stad, men målar så ofta jag hinner i mitt hus i Gårdlösa på Österlen.